190 år senare: Beethoven besöker Rosenbergsalen

March 26, 2017
4:00 pm
190 år senare: Beethoven besöker Rosenbergsalen
Daniel Guas
Idag är det 190 år sedan Beethoven lämnade oss, den 26:e mars 1827. Under sitt liv komponerade han ett stort antal fantastiska verk. Ur denna magnifika repertoar har vi valt ut tre stycken att framföra för er idag.

Medverkande
Piano: Daniel Guas
Violin: Lilja Rasimus
Cello: Ingrid Nordenhake

Ludwig van Beethoven (1770-1827)

 

PROGRAM

Sonat för piano och cello Op. 5 n. 2, i g-moll
Komponerad 1796, när Beethoven var i Berlin, är sonaten en av de första i sin stil: nämligen bryter sonaten mot traditionen om en sonat för piano och ett ackompanjerande instrumenten och Beethoven ger båda instrument en lika omfattande roll, där båda instrument är lika engagerade i melodin och ackompanjemanget.

Sonat för piano och violin Op. 47, ”Kreutzer” i A-Dur
Beethovens längsta violinsonat, och känd för sina svåra piano -och violinstämmor. Ursprungligen dedikerad till George Bridgetower under titeln ”Sonata per un mulattico lunatico”, (”Sonat för en galen mulat”). Bridgetower insulterade olyckligtvis en kvinnlig vän till Beethoven efter ett framförande och de blev ovänner vilket resulterade i att Beethoven ändrade dedikationen till dåtidens ”finaste” violinist: Rudolph Kreutzer, som inte tyckte om Beethovens musik och faktum är att han aldrig framförde den. Lev Tolstoj skrev en roman ”Kreutzersonaten” där en av huvudkaräktarerna argumenterar att den kan förändra ens väsen till ett främmande väsen.

P A U S

Trio för piano, violin och cello Op. 70 n. 1, i D-Dur ”Spöktrion”
Carl Czerny, som studerade för Beethoven, skrev anno 1842 att andra satsen, ”Largot”, påminde honom om Hamlets fars spöke. Han var inte långt ifrån sanningen: man hittade nämligen i Beethovens anteckningsbok orden ”Macbeth” och ”Ende” omkring skisserna för trions andra sats. Trots att Beethoven aldrig riktigt lämnade klassicismen så är andra satsen ett första steg mot impressionismen med sina effekter skapade med hjälp av crescendi och diminuendi, kromatik, pauser och en noggrant noterad användning av pedalerna i pianostämman.
Första och tredje satsen är ljusa och mer klassiska i karaktären och de blev kortare för att ge ännu mer plats till den djupa, intensiva, spöklika andra satsen.

Share:
© Daniel Guas 2018